.

Inatt har inte jag och Fredde sovit så bra. Kvällen började med att jag tänkte att Cookie skulle få springa fritt i hallen, jag kollade noga efter eventuella rymmningemöjligheter och spärrade av allt sådant. Hon sprang lyckligt runt i hallen (där jag hade spärrat av noga, trodde jag) och kollade runt, hoppade ner i skor och annat gulligt. Sen tittade jag bort en sekund, vilket man inte ska göra. Hon hittade en spricka i tapeten vid den inbyggda garderoben och där kunde hon tydligen smita in, det sista jag såg var de som fötterna försvinna. JAG FICK TOTALPANIK! Ringde min älsade Fredde som kom till undsättning med bilen och var med mig, försökte leta, men det var riktigt som en nål i en höstack. Vi gick och la oss, kunde inte sova, man låg och tänkte på hur hon skulle dö i min vägg och börja stinka råtta till våren, Jag vill inte ha lik i väggarna! Sen vid halv två på natten så hörde Fredde något, DÄR var det något! Vi hade legat och lyssnat efter minsta lilla ljud, det var inte så lätt när regnet smattrade mot rutan.

När Fredde gick ut i hallen satt min lilla Cookie där och såg helt slutkörd ut, då hade hon varit igång i nästan 4 timmar och ville verkligen hem, inga protester alls när jag lyfte upp henne. Nu är hon precis som vanligt, biter på gallret så att jag håller på att få spader, men jag håller på att smörja gallret med ättika, det gillar hon INTE! Om det inte funkar så kommer jag ta bort gallret, men då försvinner en våning, det kanske är värt det....:)